Sprickan i skrivandet

Jag såg en intervju med författaren Monika Fagerholm, och något hon sa fastnade hos mig:

"Ju bättre man blir på att skriva desto bättre blir man också på att dölja saker för sig själv. Därför måste man hitta en spricka."

Intressant tanke! Jag tror att det ligger mycket sanning i den. När skrivandet blir rutinmässigt, uteblir eller minskar den terapeutiska effekten. Sanningen döljs bakom slentrianens moln.

Vi behöver något som får molnen att spricka upp och sanningens ljus att titta fram. Kanske genom att skriva om något vi inte är vana vid, något som vi inte känner oss bekväma med, vilket ofta är fallet med den verkliga sanningen.

Det är i sprickan, i det till synes trasiga, som sanningen vilar.