Mycket vill ha mer

Igår hittade jag ett nytt massageställe här i Chiang Mai (i förrgår också, förresten). Det är en av många anledningar till att jag älskar att resa hit; man har råd att göra sånt som oftast är för dyrt hemma - och dessutom alltid med service i världsklass.

Jag valde en timme traditionell thaimassage med extra fokus på axlar och övre rygg. Det var fantastiskt bra! Massören visste exakt vilka punkter som behövde extra fokus.

Idag gick jag tillbaka. Jag slog till på samma typ av massage med samma person, men 90 minuter istället. Det borde ju överträffa gårdagens besök, eller hur?

Det gjorde det inte. Massagen var precis lika bra, men upplevelsen var inte på samma nivå – inte för att jag redan visste vad jag hade att vänta, utan för att jag förväntade mig mer.

Det är så lätt att lockas av den egentillverkade honungsfällan. Om lite är bra, då borde ju ännu mer vara ännu bättre. Men det funkar ju inte så, vilket vi nog alla egentligen vet med oss.

Vi tar en bit choklad, och en till, och en till. Mmm! Och rätt vad det är har hela chokladkakan försvunnit, och vi vet knappt hur det gick till. Det vi däremot vet är att det inte är den känslan vi har nu som vi hade hoppats på.

Hur ska vi undvika att hamna där gång på gång? Jag vet inte. Kanske hjälper det att skriva ner det, som jag gör nu. Kanske kan det öka sannolikheten för att bromsa när "mycket vill ha mer" knackar på dörren.

Eller så kör vi bara på som vanligt. Det är ju inte världens undergång.