Falskhetens filter

Jag lyssnade på Söndagsintervjun med författaren Lydia Sandgren.

Hon berättar inledningsvis att hon kastat alla sina ungdomsdagböcker på grund av att de var så usla. "Det hemskaste var att de var så oautentiska, som att det låg ett filter över dem" säger hon.

Grattis, säger jag. Jag önskar att den känslan endast hade gällt mina ungdomsår, men det där falskhetens filter förföljer mig än idag.

Det är som om det alltid finns en baktanke med mitt skrivande, ett obskyrt outtalat mål. Att bli upptäckt, läst, älskad? Jag vet inte, men det känns som varje ord och mening skrivs i skenet av den ständige iakttagaren - även när jag skriver det här.