Den tysta utmattningen

Jag läste blogginlägget Do You Ever Feel the Need to Be Alone?, där personen bland annat skriver:

"It’s not that I don’t enjoy socializing, but I feel like I have a battery that runs out. And when it does, I need time alone, sometimes even sleeping all day, just to recharge."

Texten avslutas med frågan:

"Do you ever feel this way too? Or is it just me?"

Mitt svar: Ja, väldigt ofta! Jag känner igen mig exakt i det som bloggaren beskriver och har valt att kalla det för social baksmälla.

Även om jag blivit bättre på att förklara detta för andra, så verkar det inte riktigt gå fram. Ofta möts det med ett svar i stil med:

"Jag förstår precis. Så kan jag också känna, att man bara vill vara hemma ensam efter jobbet ibland och se en film."

Men det jag menar, och som jag tror att bloggaren håller med om, är något helt annat. Det är en annan nivå. Det handlar om att känna sig socialt utmattad, som kan vara fysiskt efter ett intensivt träningspass, och ett behov av att verkligen återhämta sig och få nya krafter.

Det kanske låter som stress eller depression, vilket kan yttra sig på liknande sätt, men det är inte vad social baksmälla är i min bok. Jag tror att det handlar om intryck – att jag tar in och bearbetar så mycket att kroppens 'hårddisk' blir överhettad.

Jag tror också att det är samma faktorer som ligger till grund för att jag ofta blir avbruten när jag pratar. Jag hinner liksom inte ta in allt, bearbeta det och sedan ge ett svar i den takt som förväntas. Det vore intressant att höra om nämnda bloggare upplever samma sak.

Kanske är det därför jag älskar att skriva. Det ger tid och utrymme för reflektion.