Barndomens eko i nuet

Sitter på tåget hem efter ett kärt besök i mina gamla barndomskvarter i Åkersberga. Min systers äldsta barn fyllde år.

Jag förundras alltid över hur annorlunda då är jämfört med nu när jag gör en sådan tidsresa. Den lilla parken, som en gång var ett enormt slagfält där alla vann och ingen dog, och den lilla kullen, som tog en evighet att bestiga och sedan skänkte en oändlig utsikt som belöning.

Kontrasten är svindlande.

På många sätt kändes allt enklare då – inga krav och få förpliktelser. Nu är agendan fylld av ansvar och räkningar som ska betalas.

Men är det verkligen därför vi intalar oss att det var bättre och lättare förr? I ärlighetens namn var det ju inte alltid så lätt då heller. Och mycket är faktiskt betydligt bättre nu för tiden.

Kanske är den stora skillnaden att vi inte hade något att jämföra med då. Vi mötte utmaningarna i stunden och hanterade dem där och då. Vi levde i nuet.

Nu plockar vi fram den nötta frasen ”det var bättre förr” så fort förändringar inte passar oss. Ironiskt nog var detta 'förr' som vi nu jämför med, en gång i tiden en förändring som vi föraktade.

Om vi riktar uppmärksamheten mot det vi har här och nu, om vi slutar att jämföra och accepterar att förändring är konstant, kanske vi upptäcker att vi faktiskt har det ganska bra just nu, trots allt.