Oro löser inga problem
Flödesschemat här ovanför har jag gjort som en svensk version av denna engelska originalbild, som jag sprang på tidigare idag.
Vid första anblicken – och kanske även vid andra och tredje, för den delen – kan det här flödesschemat för problem säkert låta smått galet för många. Oro är så pass inkört i våra hjärnor att vi tar det som något man självklart ägnar sig åt när inte allt går som planerat.
“Jag har nyss fått veta att jag kommer bli av med jobbet och du menar alltså att jag inte ska oroa mig?” Ja, det menar jag. Jag menar inte att det är lätt att göra det, men jag menar att det är rätt att göra det. Som man kunde läsa i inlägget Superhjältetrick mot irritation: bli genomskinlig, så hjälper det inte att bli irriterad på saker och ting; Samma sak gäller med oro. Att oroa sig löser inga problem, men det tar på krafterna och det blir mindre energi över till produktiv problemlösning.
En annan sak med oro är att det skapar en negativ spiral. Man tror sig kunna sia om framtiden och börjar måla upp scenarier som till och med i den sämsta av såpoperor skulle kännas som ett på tok för överdrivet manuskript. Baserat på denna snedvridna verklighetsuppfattning börjar man sedan att fatta beslut och vidta åtgärder – beslut som inte alls är rätt för situationen och som inte alls liknar de initiativ man hade tagit med en nykter syn på saken. Det blir som en manifestering av uttrycket “Var försiktig med vad du önskar dig, det kan hända att du får det”.
Så slutar du att oroa dig
Vad kan man då göra för att sluta oroa sig? En mycket god början är att du nu läser dessa rader. På så sätt kommer insikten om att det inte hjälper att oroa sig finnas som en liten väckarklocka nästa gång du stöter på ett hinder. Första gången kanske den insikten försvinner lika snabbt som den dök upp, men med tiden kommer den att klamra sig fast allt längre och göra att oron inte alls blir lika påtaglig eller kanske till och med försvinner helt och hållet.
Viktigt är också att faktiskt acceptera situationen då ett problem, stort som litet, dyker upp. Det spelar ingen roll hur mycket man försöker att gardera sig, utmaningar dyker förr eller senare upp – och de försvinner. Så är livets gång. För att läsa mer om att acceptera, se Acceptera det som händer och Hantera stress genom att acceptera nuet.
6 kommentarer. Läs vidare eller posta en egen »
Det här är bland det bästa jag har läst. Faktiskt.
Jag läste nyligen om stress på min pyskologiutbildning och i huvudsak finns där tre olika metoder för att bemöta problem:
1) Socialt stöd
2) Acceptans
3) Problemlösning
Själv har jag alltid tillhört den tredje kategorin men senaste året även fått in en fot under acceptans och det har fått mig att må mycket bättre. Istället för att oroa mig för vad andra får för uppfattning eller småproblem så tänker jag helt enkelt att det löser sig. Oavsett vad som sker så är det alltid möjligt att anpassa sig och nå sitt mål.
Utöver lugn så har det även bidragit till större lycka. Istället för att ständigt tänka på morgondagen så kan jag stanna upp och njuta av stunden. Enligt en undersökning jag läste tidigare i vår så är människor som absolut lyckligast när vi blir totalt uppslukade i något för att på så vis glömma både tid och rum. Jag tror att där ligger stor sanning i det och rekommenderar alla att stanna upp.
@Ewa: Vad trevligt att höra. Tack så jättemycket!
@Stefan: Mycket bra och klokt! Det här med att vara uppslukad av det man gör, och kunna känna nästan som ett rus på grund av den totala fokusen och det absoluta sättet att vara i nuet, tror jag är en stor anledning till att vissa blir nästan beroende av utmanande och nu-krävande extremsporter.
Tack för era kommentarer!
Smått galet???? Jag fick en sådan där underbar AHA känsla när jag såg diagrammet. Tusen tack för det:)
Härligt att höra! Tack själv för din kommentar :)
[...] Se även det tidigare inlägget Oro löser inga problem. [...]
Posta en kommentar